Livet är bra märkligt

Livet är bra märkligt. Helt plötsligt ändras allting igen. Det är som att vi vänder blad, och på nästa blad väntar en helt ny historia. Precis som när samtalet kom, besvikelsen sköljde över mig och jag kände mig faktiskt helt uppgiven.

Men helt plötsligt, så ändras allt igen. Nu ska vi helt plötsligt dit iallafall, och det finns bara ett ord som kan beskriva min känsla nu. – ÄNTLIGEN!

Ett samtal kan förstöra hela dagen

En härlig promenad, med halvt om halvt blå och grå himmel. Fåglarna kvittrade, barn skrattade. Vi mötte en familj på rullskridskor och cykel med stödhjul. Hunden var duktig. Bar en pinne i munnen nästan hela vägen. Torrt och fint på marken. Vi gick igenom en park. Vi pratade om alldagliga saker. Såsom vem som ska diska, vem ska städa osv. Det är ju trots allt söndag idag. Söndag betyder städdag här hemma hos oss. Det är inte klokt vad det kan bli dammigt på en vecka. Jag tror att det har och göra med klimatet här. För så här fort blev det inte dammigt när jag bodde hemma. Eller jag kanske inte uppfattade det på det sättet?

Det finns så mycket jag vill göra, men som jag själv inte kan påverka. Eller jag kan, men det krävs andra människor för att min dröm ska slå in. Egentligen så krävs det alltid andra människor för att man ska kunna förändra något. Varför ska det vara så? Måste vi vara beroende av varandra för att världen ska fungera? Hur hade världen sett ut om alla klarade sig själva?

Promenaden går vidare, och då kommer samtalet. Samtalet som har gjort mig så besviken. Egentligen är det inte en stor grej, men om man sett fram emot det samt målat upp en bild av det och tänkt ”ÄNTLIGEN”, då blir man besviken när allt ändras. Igen.